Nu var jag fast.
Fast i kärleken i mina ögon för honom..
Tiden som passerade här är svaga.. Även om det inte gått lång tid nu efteråt så är mycket av all tiden svart.. Dimmigt.. Dagarna har flutit ihop och jag ver inte vilket som hände först..

Vi träffades ofta.. Mycket ofta.. Men ännu mer på telefon.. Den gick varm. Av sms. Av samtal.
Han hade mig fast.
Jag trodde detta var det som kallades äkta kärlek.
Detta är något jag börjar med att berätta min historia.
Om mitt ex.
Mitt ex som har misshandlat mig på alla tänkbara sätt.
Fysiskt och psykiskt..
Det värsta av att är att jag orkar inte mer idag..
Jag har en kamp varje kväll när jag ska sova.. Mardrömmar
Minnen som kryper in i varenda liten Del i hela min kropp.. Och likadant på morgonen. När jag vaknar kallsvettig. Helt slut av att natten inte gav mug nån sömn. Ibland nån timma ibland fler timmar sammanlagt. Men att då gå upp. Ställa sig framför spegeln. Och börja helvetet. Dagen. Att leva med en smärta som är endast bestående av minnen med en tid tillsammans med en psykopat. Jag klarar det inte. Jag vill inte ich jag orkar inte.
Jag är mamma till två barn. Jag måste. Måste andas. Måste leva. Måste se att barnen kan få det bra. Jag måste var bra.
Få blir jag bra. Jobbar och lagt mat och träffar vänner och lever ett normalt liv. Tills jag skriker så mycket inombords att jag måste gå.. Rymma..
Sätter på min musik.
Går en lång promenad.
Jobbar
Är med barnen.
Är med vänner och familjen.
Men jag gråter inombords.
Jag mår så dåligt.
Jag vill verkligen inte leva.
Jag vill leva för mina barns skull.
Jag har inte ens ett hem och ge dem.
Vi bor inneboende i en för liten tvåa med kokvrå.. Jag kan inte ge din allt nu. Jag kämpar.. För vilket syfte..

Tårarna rinner ner från min kind nu.
Jag är hungrig, trött, utmattad..
Barnen ligger i din våningssäng och sover. När dom rör sig så rycker jag till.. Hur mår dom. Älskar dom så mycket..
Vet jag ens va älska är?

Jag trodde jag älskade Honom.
Jag hade fel.

Vi sitter i bilen..
Han frågar mig, gillar du att åka snabbt, jag sa att jo jag har åkt snabbt några gånger men hann knappt säga nått mer innan jag slängdes bak med huvudet och jag såg hur fort vi svischade fram och hjärtat stannade nån sekund. Livrädd och kallsvettig så saktade han ner och vi fortsatte färden mot affären där vi skulle handla mat.
Vi småpratade och jag kunde inte sluta tänka på att jag faktiskt sitter i en främmande mans bil och är på väg mot mitt livs värsta tid.
Önskar så idag att jag valde att lyssna på alla de tidiga signaler. Varenda en av min kropp sa alltid till mig att nu, NU ska du gå.. Ändå stannade jag kvar. Mmm men låt oss fortsätta genom affären. Han såg på mig när jag nervöst gick runt och skulle bestämma vad vi skulle äta..
Vi kunde samtala normalt och jag är en skämtsam person som älskade att skratt och äskade att vara spontan och lite galen.. På ett glatt sätt.. Sprida glädje och ge glädje var min grej.
Vi köpte grillmat och satte oss åter igen i bilen. Åkte hem till honom.
Förra gången jag såg hans lägenhet så blev jag förvånad.. Ja, han körde en dyr bil och hade fina kläder men nu så såg jag att han hade nog bra med pengar för lägenheten hade småsaker som var av dyra märken och hans garderob ska jag nog inte ens nämna, dyra skjortor och kavajer upphängda på rad och ja det var en ungkarlslya.. Som jag hatade. Men intalade mig att jag tyckte den var fin eller underbar.. Han bodde på våning 7.. I ett 11 våningshus.. Hatade det också. Men sa att det var en fin utsikt.
Han kollade alla steg jag tog och jag gillade att han var väldigt vaksam på allt jag gjorde och sa.
Allt jag hade paratat med honom om innan hade han lagt på minne. Småsaker som han upprepat att jag sagt, så jag var imponerad. Han var vältalig. Han var mycket uppfostrad. Han var väldigt mycket en gentleman. Vi tog med oss maten ner och grillade på en genmensam gård till alla boende runtomkring.
Jag hatade det. Men sa att va mysigt att man jan grilla här.
Kändes så fel.. Men vill inte verka för snofsig. Vi åt, skrattade och hade en verkligen mysig kväll.
Vi fortsatte kvällen i hans hem.
Vi hamnade i varandras famn och jag har nog aldrig tagit till mig så mycket mod än när jag tog initiativet till sex.
Vilket jag har haft så sjukt svårt för. Men jag gjorde det. Och vi hade en mysig stund. För mig så kände jag att den var mysig. Men totalt så fel jag hade..
Hand lek hade börjat.
Leken med mig.
Leken med att spela ett spel med mig som de enda schack pjäser..

Början är suddig. Jag var glad, jag kände glädje, skrattade mycket och livet var på väg upp.. Trodde jag..

I mitt 10 åriga förhållande med mina barns pappa så hände det saker som jag just nu inte väljer att ta upp här, möjligtvis att det kommer men just nu låter det förbli osagt.

2014 april nu...
2013 juli då möttes vi, träffade den där. Den där killen som förändrade hela mitt liv och ändrade min syn på livet. Till ett helvete.

Vi hade pratat på textmeddelanden och lite på telefon, han såg så snygg ut på bilderna och verkade så snäll. Frågade mycket bra frågar och älskade att han hade humor. Jag kom ihåg när jag satt på trappen i mitt gamla radhus, barnen sprang ut och in och lekte, det var en varm sommardag, jag var lycklig och kände bara värme, hans röst gjorde mig knäsvag och vi pratade i en timma. Jag ville inte lägga på, men vi hade ju bestämt att vi skulle ses dagen efter.
Så blev det.
Jag hade på mig en långkjol genomskynlig, åh vad jag älskade hur jag såg ut den dagen, håret plattat fint och det var varmt så jag hade ett linne och min skinnjacka med mig. Läppglanset i väskan och jag var redo för min träff med Honom.
Vi hade pratat via en dejtingsajt innan och han såg bra ut på bilderna. Rösten var mörk och manlig.
Han såg lättsamt på att vi skulle ses. Jag ville vara likadan, vara lättsam på att träffa främlingar.
Jag viftade bort alla negativa tankar. Jag ville också vara lättsam, mitt nya liv var ju att vara lycklig och glad.
Nu skulle vi ses.
När jag satt på bussen för att åka in till stan blev jag svettig.. Ett kort busstur på 25 min.. Pudrade mig lite på näsan och tog lite glans på mina lätt rosa läppar, tittade mig i spegeln och kände att jag såg ganska fin ut,.
När bussen kom till Centralstationen så bankade mitt hjärta högt och snabbt, jag var Tvungen att gå till andra sidan där han skulle möta mig med sin bil.
Vi hade bestämt sen innan att vi skulle äta tillsammans och jag hade ont i magen av nervositet.
Vad gör jag? Äh, ta dig i kragen och bara gå och träffa honom, han verkar ju så härlig och manlig.
Jag tog nervöst upp en cigarett och tände den. Rökte väldigt snabbt och släckte den innan jag gick till baksidan för att vänta in Honom.
Okej, nu står jag här, men Ooj, vad ska jag göra nu... Medans jag väntar, vankade fram och tillbaka, vände och vrider på mig. Tog upp telefonen och började pilla med den.. Tittade upp men ingen som såg bekant ut, åh tänk om detta är en bluff. Tittade ner i telefonen igen och svalde en stor klump. Nu kände jag att svetten på händerna började komma, kändes jag en obehaglig känsla..
tills plötsligt, Han. HAN RINGER, jag svarade medans telefonen nästan föll ur min hand.
Han sa: titta rakt fram.
Jag såg inte riktigt så jag började att darra på rösten och sa:
Vart menar du.. Och så la jag till ett skratt. Han tyckte jag var så gullig och sa gå bara rakt fram så ser du mig snart, min svarta bmw cabben, jag är här.
Och nu. Jag lade på, såg honom sitta i sin svarta cab, bmw. Och såg sjukt jävla bra ut.
Jag tog tunga långa steg fram till Honom, öppnade försiktigt dörren och stängde den och vände mig mot honom, han la huvudet på sen och gav mig en värmande lång kram.
-är du lite nervös sötnos, frågade han mig.
-eh jo lite. Jag drog på smilbanden och kände hur jag blev röd i ansiktet.


...