Början är suddig. Jag var glad, jag kände glädje, skrattade mycket och livet var på väg upp.. Trodde jag..

I mitt 10 åriga förhållande med mina barns pappa så hände det saker som jag just nu inte väljer att ta upp här, möjligtvis att det kommer men just nu låter det förbli osagt.

2014 april nu...
2013 juli då möttes vi, träffade den där. Den där killen som förändrade hela mitt liv och ändrade min syn på livet. Till ett helvete.

Vi hade pratat på textmeddelanden och lite på telefon, han såg så snygg ut på bilderna och verkade så snäll. Frågade mycket bra frågar och älskade att han hade humor. Jag kom ihåg när jag satt på trappen i mitt gamla radhus, barnen sprang ut och in och lekte, det var en varm sommardag, jag var lycklig och kände bara värme, hans röst gjorde mig knäsvag och vi pratade i en timma. Jag ville inte lägga på, men vi hade ju bestämt att vi skulle ses dagen efter.
Så blev det.
Jag hade på mig en långkjol genomskynlig, åh vad jag älskade hur jag såg ut den dagen, håret plattat fint och det var varmt så jag hade ett linne och min skinnjacka med mig. Läppglanset i väskan och jag var redo för min träff med Honom.
Vi hade pratat via en dejtingsajt innan och han såg bra ut på bilderna. Rösten var mörk och manlig.
Han såg lättsamt på att vi skulle ses. Jag ville vara likadan, vara lättsam på att träffa främlingar.
Jag viftade bort alla negativa tankar. Jag ville också vara lättsam, mitt nya liv var ju att vara lycklig och glad.
Nu skulle vi ses.
När jag satt på bussen för att åka in till stan blev jag svettig.. Ett kort busstur på 25 min.. Pudrade mig lite på näsan och tog lite glans på mina lätt rosa läppar, tittade mig i spegeln och kände att jag såg ganska fin ut,.
När bussen kom till Centralstationen så bankade mitt hjärta högt och snabbt, jag var Tvungen att gå till andra sidan där han skulle möta mig med sin bil.
Vi hade bestämt sen innan att vi skulle äta tillsammans och jag hade ont i magen av nervositet.
Vad gör jag? Äh, ta dig i kragen och bara gå och träffa honom, han verkar ju så härlig och manlig.
Jag tog nervöst upp en cigarett och tände den. Rökte väldigt snabbt och släckte den innan jag gick till baksidan för att vänta in Honom.
Okej, nu står jag här, men Ooj, vad ska jag göra nu... Medans jag väntar, vankade fram och tillbaka, vände och vrider på mig. Tog upp telefonen och började pilla med den.. Tittade upp men ingen som såg bekant ut, åh tänk om detta är en bluff. Tittade ner i telefonen igen och svalde en stor klump. Nu kände jag att svetten på händerna började komma, kändes jag en obehaglig känsla..
tills plötsligt, Han. HAN RINGER, jag svarade medans telefonen nästan föll ur min hand.
Han sa: titta rakt fram.
Jag såg inte riktigt så jag började att darra på rösten och sa:
Vart menar du.. Och så la jag till ett skratt. Han tyckte jag var så gullig och sa gå bara rakt fram så ser du mig snart, min svarta bmw cabben, jag är här.
Och nu. Jag lade på, såg honom sitta i sin svarta cab, bmw. Och såg sjukt jävla bra ut.
Jag tog tunga långa steg fram till Honom, öppnade försiktigt dörren och stängde den och vände mig mot honom, han la huvudet på sen och gav mig en värmande lång kram.
-är du lite nervös sötnos, frågade han mig.
-eh jo lite. Jag drog på smilbanden och kände hur jag blev röd i ansiktet.


...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var jag fast. Fast i kärleken i mina ögon för honom.. Tiden som passerade här är svaga.. Även om det inte gått lång tid nu efteråt så är mycket av all tiden svart.. Dimmigt.. Dagarna har flutit ihop och jag ver inte vilket som hände först.. ...

Vi sitter i bilen.. Han frågar mig, gillar du att åka snabbt, jag sa att jo jag har åkt snabbt några gånger men hann knappt säga nått mer innan jag slängdes bak med huvudet och jag såg hur fort vi svischade fram och hjärtat stannade nån sekund. Liv...